Fedor Sologub as a Short-Story Writer
År 1975 disputerade Carola på Stockholms Universitet, Slaviska institutionen. Denna bok är hennes avhandling, den har undertiteln Stylistic Analyses och i den analyserar hon några av den ryske sekelskiftesförfattaren och symbolisten Fedor Sologubs noveller. Boken publicerades av A&W 1975.
Samtal med kvinnor i Moskva
Under våren 1978 reste Karin Lidén och Carola till Moskva för att intervjua ett antal sovjetiska kvinnor om förhållandena i Sovjetunionen. De träffade kvinnorna genom privata kontakter, inte på officiell väg. De samtalade med dem på ryska och spelade in intervjuerna på band som senare smugglades ut ur landet.
Tretton av dessa samtal redovisas i boken Samtal med kvinnor i Moskva. Det som framför allt intresserade dom var hur kvinnorna själva såg på sina villkor. Var de medvetna om och diskuterade de sin situation? Vad såg de som problem och vilka lösningar tänkte de sig? Fanns det någon vilja att bryta det invanda könsrollsmönstret? Och hur fann de sig till rätta i sina dubbla roller?
De blev förvånade över hur uppriktigt och fritt kvinnorna de mötte berättade om sina liv, om hur det var att leva i Sovjet, om arbete, äktenskap, politik, sex. Det var ingen ljus bild de mötte, ”det är hemskt när kvinnan talar. Då är det verkligheten som talar, då kommer de verkliga smärtorna fram”, som en av de intervjuade formulerade saken.
Samtal med kvinnor i Moskva kom ut på AWE/Gebers förlag 1980. Den har översatts till engelska och utgiven dels i USA (Moscow Women) på Pantheon Books Random House, New York, 1983, dels i England på Allison & Busby; till tyska, utgiven på Roitman Verlag 1983 och till japanska 1983.
Kvinnan och Ryssland
I Sovjetunionen finns det inget kvinnoförtryck. Detta förklarade den sovjetiska delegationen på FN´s stora kvinnokonferens i Köpenhamn 1980. Men redan 1979 hade en feministisk underjordisk tidskrift – eller almanacka – börjat spridas i Leningrad.
Första numret av Kvinnan och Ryssland var tio maskinskrivna exemplar, några av dem vackert illustrerade med originalakvareller och med rubriker omsorgsfullt tecknade i tusch. Flera av kvinnorna trädde fram öppet med sina namn, några publicerade till och med foton av sig själva. Redaktionen bestod av några kvinnor som alla tillhörde dissidentkretsarna i Leningrad.
Reaktionerna uteblev inte. Kvinnan och Ryssland mottogs med såväl gripenhet och entusiasm som med förakt och avsky. Att almanackan verkligen var utmanande och farlig visade också KGB:s snabba och mycket häftiga reaktion. Alla redaktörsmedlemmar utsattes för förhör, husundersökning och andra trakasserier. Sommaren 1980 utvisades fyra av de mest aktiva kvinnorna: Tatjana Mamonova, Julia Voznesenskaja, Natalja Malachovskaja och Tatjana Goritjeva. Efter utvisningen fortsatte de att ge ut almanackan i väst och smuggla in den i Sovjet.
Det fanns en stark religiös strömning inom denna ryska kvinnorörelse. Tre av de utvisade kvinnorna bildade snart nog en egen grupp, ”Maria”.
Karin Lidéns och Carolas bok Kvinnan & Ryssland består dels av översättningar av texter ur almanackan, dels av de intervjuer de gjorde i väst med de fyra som utvisades ur Sovjet.