Om Carola i sina tidigare romaner skildrat upplevelser av språklöshet och främlingskap så har hon i Steinhof gått ett steg vidare. Här handlar det inte längre enbart om ”inre exil” utan om hur det är att högst konkret tvingas fly från sitt eget land och leva i landsflykt, berövad sitt språk och till en del också sina minnen. Idén till romanen fick hon då hon hörde berättas om en kvinna som kommit som flykting från Ungern till Sverige 1956. Vid tiden för Sovjets invasion hade hon varit i tolvårsåldern och gått i en internatskola för flickor utanför staden Sopron. En dag hade lärarinnorna i skolan, uppskrämda av ryktena om massakrer, förklarat för barnen att de skulle få göra en söndagsutflykt upp i bergen, men i stället tagit dem med sig över gränsen till Österrike. Bilden av de små flickorna som i strålande solsken (så såg Carola det för sig) traskar uppför berget för att sedan, kanske i skymningen, försvinna på andra sidan gränsen och in i det okända mörkret gjorde ett outplånligt intryck på henne – och hon bestämde sig för att följa dem. Men då inte någon av flickorna utan en av de för henne helt okända lärarinnorna. Hon gav henne namnet Magda.
Medan barnen efter en tid i flyktingläger skingras åt olika håll blir Carolas Magda kvar i Wien. Hon möter Thomas och gifter in sig i hans borgerliga familj, där glömskan och mytologiserandet av det förflutna – såväl det egna som landets – mer eller mindre satts i system. Ingen frågar heller efter Magdas tidigare liv och hon kommer att leva i en alltmer förtvivlad känsla av overklighet och främlingskap; en ångest som till sist blir henne övermäktig: slutet av romanen utspelar sig på sinnessjukhuset Steinhof.
Men faktum är att romanen ändå inte slutar riktigt så mörkt som det låter. Nej, Steinhof är inte bara en berättelse om förlust utan också om kärlek – och även om Thomas en gång uppmanade Magda att glömma så försöker han, då hon försvunnit in i tystnaden, att nå henne genom sina egna minnen, sitt talande. För Carola växer han på så vis till en Orfeusfigur, en levande människa som försöker sjunga sin älskade tillbaka ur underjorden.
Romanen Steinhof belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris.
Steinhof gavs ut på Norstedts förlag 1997. Romanen är översatt till engelska (av Irene Scobbie), utgiven på Arcadia Books, London, 2002 och till holländska (av Janny Middelbeek-Oortgiesen), utgiven på De Geus, Breda 2006. Boken publicerades även i Ukraina 2016.