235550_carolahansson_fotografSara-Mac-KeyCarola berättar:

Jag föddes i Stockholm 1942. Efter studenten flyttade jag till Uppsala där jag läste litteraturvetenskap, filosofi, konstvetenskap och ryska, blev slavist med litterär inriktning och doktorerade på en avhandling om en rysk symbolist, Fedor Sologub as a Short-Story Writer (1975). Tre år senare gjorde jag tillsammans med Karin Lidén en serie inofficiella intervjuer med kvinnor i Moskva, banden smugglades ut ur Sovjet och 1980 publicerades boken Samtal med kvinnor i Moskva. 1982 gjorde Karin och jag en uppföljare, Kvinnan och Ryssland, där vi intervjuade fyra kvinnor som efter att ha gett ut en förbjuden almanacka i Leningrad utvisats till Väst.

Att jag började skriva skönlitteratur berodde framför allt på en identitetskris som var starkt förbunden med språket. Trots att jag sysslat med språk och litteratur i hela mitt vuxna liv upplevde jag något som liknade stumhet. Det var som om orden inte längre fungerade som förmedlare mellan inre värld och yttre och i ett försök att förstå började jag planlöst skriva ner allt som kom för mig: minnen, bilder, tankar, drömmar. Inte helt överraskande insåg jag snart nog att nästan allt handlade om relationen mellan mor och dotter och vad den kan innebära av närhet och främlingskap, kärlek och hat, skuld och sorg. Ett slags kvinnlig alienationstradition – ja, så kan man väl sammanfatta det grundläggande temat i mina två första romaner Det drömda barnet och Stilleben i vitt.

Men oavsett hur olika mina följande romaner än kan te sig – vare sig de handlar om en svensk botaniker i Costa Rica som i De två trädgårdarna, en ungersk kvinnas liv i exil som i Steinhof, svenska missionärer i trettiotalets Kina som i Mästarens dröm, Tolstojs son i Andrej eller hans sonson i Med ett namn som mitt – så har de alla en sak gemensamt med de tidigare: en grundläggande upplevelse av främlingskap och språkförlust. Men också av dess paradoxala motsats: de underbara ögonblick då orden öppnar sig och låter oss ana något bortom dem.

Efter flytten från Stockholm blev jag kvar i Uppsala, jag är gift med litteraturforskaren Ulf Boëthius, har fyra egna barn, tre styvbarn och en hel rad barnbarn, varav det äldsta hunnit fylla sexton och de två yngsta bara är några månader gamla.