Utgångspunkten för romanen Pojken från Jerusalem var några få men starka minnesbilder av en släkting till Carola; en jämnårig och ovanligt känslig pojke som levde mycket nära tillvarons gränser. När han började bli vuxen blev det allt svårare för honom att orientera sig i verkligheten; han fick diagnosen schizofreni och tog sitt liv innan han hunnit fylla tjugofem.
Huvudpersonen i romanen heter Henning. Hans historia har inga som helst yttre likheter med hennes släkting – det hon ville utforska var hur det skulle kunna kännas att leva i en värld fylld av mörker och hemlighetsfulla tecken. Henning har också en äldre bror, Gustav, som på många sätt är hans motsats, en handlingsmänniska, uppfylld av en vilja att förändra världen. Det är ur växelspelet mellan dessa två som berättelsen tar form.
En grå marsdag ser Henning att några gula vårlökar slagit ut vid foten av mentalsjukhusets mur; då beslutar han att det är dags, tar sin väska och ger sig av. Han har varit borta länge och nu vill han trots allt hem – för att äntligen återse sin älskade äldre bror, Gustav. Det visar sig emellertid att Gustav gett sig av, för att arbeta på ett barnhem i närheten av Hebron på Västbanken. Kvar finns hans hustru och lille son Isak – ett barn som kommer att betyda mycket för Henning i hans kamp mot sin ångest, sitt mörker och sin förödande känsla av skuld.
Pojken från Jerusalem belönades med Uppsala kommuns kulturstipendium. Boken publicerades av Norstedts förlag 1987.